Det är säkert jättenyttigt men så himla tråkigt med epidemiologi. Jag står inte ut. Vill bara åka skidor. Nu, nu, NU!

Ce Petit Cœur

so pull yourself together now and fall in love with me.

Fint va.

I göteborg med Anna och Hedvig

Wish

Oj vad vackert, vill nog ha sommar igen.

Det är så mycket lättare att romantisera sommaren. Det är lättare att bara vara när värdet tillåter en att inte ha på sig allt för mycket. När man faktiskt kan vara ute. När man kan bada. När man kan tillbringa en hel dag på ribban, halvsovandes, halvläsandes. Jag känner mig lite genomskinlig på vintern.

De svåraste orden

[ingenting] var helt fantastiska i torsdags. Hade en så himla rolig kväll. Jag kan utan tvekan säga att [ingenting] är mitt svenska favoritband, eller favoritband överhuvudtaget (det finns såklart fler favoritband). Fantastiskt var det. Känslan som infann sig i kroppen under och efter Jónsi kom tillbaka. Det där stora, att ingenting annat betyder något och om folk bara skulle höra det här och lyssna skulle det aldrig mer behövs finnas något annat. Att alla positiva känslor som finns bäddas in i musiken så att allting bara blir starkare och mer. Det var fint helt enkelt.

älskling när jag ser dig förändras allt

du värmer upp allting som var kallt

du är som solsken efter regn

jag har ingenting att ge dig

men jag ber dig

stanna kvar hos mig

älskling när du är med mig

går jag kring i en dröm

jag vågar visa dig allting som jag hade gömt

när jag mår dåligt ger du mig tröst lägger mitt huvud mot ditt bröst

och jag kan höra änglarna i din röst

du är det enda fina som finns kvar på denna jorden

och nu har jag samlat modet för att säga de svåraste orden

jag älskar dig

jag älskar dig

jag älskar dig

Led mig hem

IKVÄLL!

Ikväll är det äntligen [ingenting] och jag är på mitt allra bäst humör. Det känns som en stor bubbla i bröstet som bara vill ut, ut, ut.

inga drömmar slår in om du gett upp din dröm

Det här är allt jag har från förra konserten i bildväg, men kanske att det blir något foto ikväll.

L'autre valse d'amélie

Idag fyller jag år och det är lika roligt som vanligt. Det känns fint på något sätt att veta att man har blivit ett år äldre, eller en dag, hur man nu vill se på det. Att livet går framåt, att det är härligt. Att jag älskar min tillvaro och trivs så himla bra.

Sen min förra födelsedag har jag träffat Johan i ett år till, det ni. Jag har varit på ett antal fina festivaler och sett bl.a. Jónsi, det var en fantastisk upplevelse. Jag har blivit vald att vara med och driva en klubb och har på köpet träffat massor av underbara människor som brinner precis lika mycket för musik som jag. Jag har utökat min garderob och min skivsamling. Jag har börjat få ordning på mitt rum. Jag har spenderat sommaren i Malmö, på Valön, i Köpenhamn och i Stockholm. Jag har legat i gräset vid en rosa borg och kollat ut över gärdet. Jag har lyckats fixa en höst i ett annat land över Atlanten i en stad som känns stor och fantastisk och helt annorlunda mot Linköping. Framför allt har mitt hjärta blivit ännu lite större, älskat lite mer och saknat lite mer.

Snart är det Malmö för någon dag i jul och åh vad underbart att få träffa sina Malmövänner igen.